Typiska Beardisar

Typiskt Beardisar

Vi som älskar bearded collies tycker naturligtvis att de är idealiska hundar. Men det som vissa ser som underbara egenskaper hos en hund, kan av andra upplevas som negativt.
Bearded collien är först och främst en vallhund och tillhör gruppen ‘Bruks-, Vall-, Boskaps- & Herdehundar’.
Detta säger en hel del om rasen. Den är aktiv och älskar att arbeta. Den är snabb, vaken och alert. Den behöver dagliga promenader, inte bara runt kvarteret utan en rejäl runda där den får springa lös och gärna leka med andra hundar.
Som vallhund är den också starkt beroende av sin flock och trivs inte med att vara ensam några längre stunder. Den är lätt att ha lös då den oftast har en väldigt begränsad jaktinstinkt.
Bearded colliens behov av aktivitet och sällskap är något som en del människor upplever som besvärande. Man tycker helt enkelt att hunden är jobbig. En understimulerad, uttråkad beardis blir med all säkerhet också jobbig. När man skaffar en Beardis ska man vara väl medveten om detta. Det är en arbetande hund och den behöver en hel del aktivitet och sällskap.

Beardisen älskar allt och alla. Den är glad, vänlig och positiv med en otrolig livsglädje. Den hälsar översvallande på folk och hoppar gärna upp för att pussas. Den fungerar utmärkt tillsammans med människor, andra hundar och husdjur. Den tror alla om gott, är mycket sällskaplig och ser sig som en självklar familjemedlem.
Den älskar att vistas med sin ägare och blir djupt olycklig om den i alltför stor utsträckning måste vara ensam. En biltur, en promenad i stan, en skogsrunda – allt är välkommet så länge flocken håller ihop.
Beardisens kärlek till alla gör att den normalt sett inte är någon fantastisk vakthund. Visserligen skäller de gärna när det kommer någon, men de flesta tar sedan vänligt emot kända som okända! En och annan utvecklar en viss vaktinstinkt, särskilt på lite äldre dagar, vilket oftast enbart upplevs som positivt av dess ägare.

Det behövs inte ett lerigt dike eller kärr för att beardisen ska smutsa ner sig. Vårt svenska klimat gör att det är regnigt och lerigt en stor del av året. beardisens långa päls drar åt sig sand och lera och tar med alltihop hem efter promenaden. En beardis smutsar helt enkelt ner, mer eller mindre och hur man än beter sig så kommer man att städa mer än den beardislösa delen av befolkningen.
Däremot hårar rasen inte så mycket som många andra, förutsatt att pälsen sköts relativt regelbundet.

En bearded collie kan ligga ute i timmar. Ofta väljer den en plats på trappan, under en buske eller ovanpå något så att den har lite utsikt.
Får den lära sig från början var tomtgränsen går lämnar den sällan tomten. Har man nära till trafikerade gator bör man dock inte lita på detta utan se till att ha ett ordentligt staket.
En aldrig så lydig hund är oberäknelig som ett barn. Händer det något tillräckligt intressant glömmer den plötsligt allt!


Ute är bearded collies blixtsnabba. De älskar att jaga varann, vilket är en härlig syn. Leker den med andra raser springer den ifrån de flesta om den får ta ledningen. Många större raser kan visserligen hinna upp den på en raksträcka, men beardisen är virtuos på vändningar. Den kan vända nästan helt om i mycket hög fart och är en mästare på att plötsligt rusa i sicksack.

Bearded collies har en naturlig önskan att vara till lags och är därför mycket lättlärd. Men man bör komma ihåg att en lättlärd hund även har mycket lätt att lära sig olater och busstreck! Det gäller alltså att i tid leda in beardisen på ‘rätt spår’. Det gäller också att be på rätt sätt. Att skrika och gapa på en beardis tjänar inte mycket till. Den blir bara olycklig och förvirrad. Därmed inte sagt att man ska vela och tramsa med sin hund, det gör den precis lika förvirrad. Men en stark och bra ledare behöver aldrig skrika och hota sin hund. ‘Hårda tag’ är ett bevis på att man misslyckats som ledare.

Bearded collies är ofta ljudkänsligare än många andra hundar. Vad detta beror på råder det delade meningar om. Vad man än anser vara anledningen måste man skilja på ljudrädsla och ljudkänslighet. En ljudkänslig hund kanske reagerar med osäkerhet inför skott men går att uppmuntra och få på andra tankar. Men en ljudrädd hund lider av skott, åska eller lågtflygande flygplan. Den kan bli starkt uppskrämd, darra, hässja eller t o m försöka fly. Detta är inte rastypiskt.


Vem blir en bra beardisägare?
Det finns alldeles klart raser som är lättare att ha, som kräver en betydligt mindre arbetsinsats av sin ägare.
Den typiske beardisägaren måste vara relativt aktiv, han behöver inte vara någon hängiven friluftsmänniska, men bör föredra en skogspromenad framför en söndag med chipspåse och video.
Då beardisen är beroende av sällskap måste också någon vara hemma en del av dagen, att arbeta heltid och ha beardisen instängd där hemma bäddar verkligen för problem och är mycket orättvist mot hunden.
Den blivande beardisägaren måste också vara inställd på att bearded collien kräver en hel del pälsvård. Men kan man hantera dessa krav så har man en allsidig, följsam och trevlig hundkompis med en underbar personlighet och stor portion humor.
Charmigare hundar än bearded collies får man leta efter!

Text: Charlotte Laning