Det behövs inte ett lerigt dike eller kärr för att beardisen ska smutsa ner sig. Vårt svenska klimat gör att det är regnigt och lerigt en stor del av året. beardisens långa päls drar åt sig sand och lera och tar med alltihop hem efter promenaden. En beardis smutsar helt enkelt ner, mer eller mindre och hur man än beter sig så kommer man att städa mer än den beardislösa delen av befolkningen.
Däremot hårar rasen inte så mycket som många andra, förutsatt att pälsen sköts relativt regelbundet.

En bearded collie kan ligga ute i timmar. Ofta väljer den en plats på trappan, under en buske eller ovanpå något så att den har lite utsikt.
Får den lära sig från början var tomtgränsen går lämnar den sällan tomten. Har man nära till trafikerade gator bör man dock inte lita på detta utan se till att ha ett ordentligt staket.
En aldrig så lydig hund är oberäknelig som ett barn. Händer det något tillräckligt intressant glömmer den plötsligt allt!

Ute är bearded collies blixtsnabba. De älskar att jaga varann, vilket är en härlig syn. Leker den med andra raser springer den ifrån de flesta om den får ta ledningen. Många större raser kan visserligen hinna upp den på en raksträcka, men beardisen är virtuos på vändningar. Den kan vända nästan helt om i mycket hög fart och är en mästare på att plötsligt rusa i sicksack.

Bearded collies har en naturlig önskan att vara till lags och är därför mycket lättlärd. Men man bör komma ihåg att en lättlärd hund även har mycket lätt att lära sig olater och busstreck! Det gäller alltså att i tid leda in beardisen på ‘rätt spår’. Det gäller också att be på rätt sätt. Att skrika och gapa på en beardis tjänar inte mycket till. Den blir bara olycklig och förvirrad. Därmed inte sagt att man ska vela och tramsa med sin hund, det gör den precis lika förvirrad. Men en stark och bra ledare behöver aldrig skrika och hota sin hund. ‘Hårda tag’ är ett bevis på att man misslyckats som ledare.